Boken har inte så mycket ankytning till fallande snöflingor och julmysläsning. Ämnet ligger närmare det pågående klimatmötet i Köpenhamn. Om världen som den ter sig efter att den stora globala klimatkatastrofen inträffat. Det är en riktigt obehaglig bok som äter sig rakt in i själen. En dystopisk mardröm, där de bilder läsningen framkallar följer med mig i det vardagliga. Men jag kan inte sluta läsa, men måste för att inte göra slut på boken på en gång.
En man och hans son vandrar genom ett kallt, öde, bränt och deformerat landskap på väg söderut mot havet och den förväntade värmen. Luften är fylld av sotpartiklar, världen är ljudlös och de få kvarlevande människorna är utmärglade och halvvägs in i döden. Dialogen är kärv och korthuggen. Pregnant och träffsäker. Kontrastrik i det att kärleken mellan far och son ställs i relief till den ofruktbara och människofientliga omgivningen. Ljuset och mörkret. "Vi tror inte på Gud, men vi är hans apostlar", som mannen konstaterar.
En brutalt bra bok. Läs den och låt dig få en omskakande läs- och/eller livsupplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar