FP och KD vill ha en kommunal bloggpolicy eftersom medarbetarnas internetaktiviteter kan ställa till det för arbetsgivaren. Syftet med policyn, förklarar man i motionen, är att hindra och motverka spridning av information som inte bör spridas annat än inom interna kretsar. Hallå eller! Vart tog den ökade öppenheten vägen? I vilket hål försvann tilliten till medarbetarna vägen. Någon begåvad person sa en gång att: "jag litar hellre på människor och blir besviken än att jag misstor människor och blir besviken." Det är en rätt stor skillnad i värdering och synsätt.
En analogi ramlar fram ur minnet. Under första halvan på 90-talet, då Internet var på frammarsch, skulle e-post införas på den arbetsplats jag då var på. I organisationens ledningsgrupp fördes livliga diskussioner om vilken policy som skulle gälla. En huvudlinje som med stor seriositet hävdades av en gruppering var att det endast var cheferna som skulle få tillgång till e-post, eftersom medarbetarna kunde tänkas missbruka e-posten. Min kloka kollega menade att visst kan man göra så, men då är det bara cheferna som skall få ha telefon också. Eller varför skall det inte gälla papper och penna dessutom. Varje nytt kommunikationsverktyg verkar skrämma vettet ur männsikor med extremt kontrollbehov. Från pennan över telefonen till e-posten och nu bloggar.
Ökad öppenhet och vidgat informationsflöde utgör källor för förbättrad demokratisering. Att strypa människors möjlighet att kommunicera ger motsatsen.
PS: Berlinmuren föll 1989.DS
With regard to the points you've made in this blog entry: You are 100% right. Absolutely correct. Bravissimo!
SvaraRadera