I Bodil Malmstens senaste bok ”De från norr kommande leoparderna” finns en passage om hur hon iakttagit folks läsvanor på flyg. Hur uniformt valet av böcker är. Förr läste alla Da Vinci-koden. Under senare tid har det uniforma läsandet tagit sig an Stieg Larsson.
Varför väljer man att läsa det som alla andra läser? Är det för att böckerna är bra? Är det för att vi inte skall känna oss utanför och väljer då det som andra läst? Är det lättja? Det finns säkert olika svar på den frågan, men jag beklagar att så många missar andra böcker som skulle kunna ge rika läsupplevelser.
Följande två exempel visar på andra vägar än den uniforma trygghetslinjen i valet av böcker.
Jag hade en bekant för många år sedan som hade sin egen lustiga metod för att inte fastna i konventionerna. Han valde på chans en bok från bibliotekets hyllor, ställde sedan tillbaka den för att ta den som stod intill. Han hävdade att den metoden gett honom många fantastiska läsupplevelser som han annars gått miste om.
En annan, mer systematisk metod, tillämpades av en granne i huset där jag växte upp. Hans ambition var att hinna läsa alla skönlitterära böcker som fanns på den biblioteksfilial i Göteborg som vi båda frekventerade. Han började på A och plogade sig sedan fram genom B, C osv. Visserligen var han stor- och snabbläsare, men jag tillåter mig tveka om han någonsin nådde sitt mål. Jag hann växa upp och flytta så det lär jag aldrig få reda på. Hur som så fick även han ett antal oförglömliga läsupplevelser till livs.
Så kan det va´. Både uniformt och oortodoxt. För övrigt är Bodil Malmsten en pärla. Merci bien!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar