Om att vara klok, Mankell och jag

I dagens DN (kulturdelens första sida)finns en intervju med Henning Mankell.
http://www.dn.se/dnbok/henning-mankell-1.932154 . Han säger en del ”kloka” saker om så skilda saker som vilka tankar man bär med sig när man är sextio år (som jag) och att han anser att de flesta deckare som ges ut är skräp (eller skit som han uttrycker det). Jag delar hans syn på båda sakerna, vilket inte är något häpnadsväckande och kanske inte ens värt att kommentera.

Men det där med att man tycker att andra människor säger kloka saker är lite intressant. För oftast betyder det att han/hon tycker precis som jag. Vi söker bekräftelse. Det behöver alla och vi söker den med olika medel och på varierande sätt. Men i förlängningen, är en bekräftelse som tar utgångspunkt i vår spegling av vad som är klokt eller inte, kanske något som bara förstärker vårt tankefängelse. Som blir ett starkare hinder till att tänka själv, ta in andra intryck och idéer som i bästa fall kan leda till utveckling.

Tänk om vi istället kunde säga något i stil med: Den där verkar inte riktigt klok, vilka galna påståenden. Kanske vore det något att fundera vidare på. Kanske kan jag lära mig något av det. Att var ”oklok” kanske är det klokaste.