Byråkratopoeten från Katrineholm

I dagarna har Katrineholms mest beryktade, men förmodligen minst kända författare, Ragnar Thoursie (90 år) kommit ut med sin senaste (sista) bok: Sånger från äldreomsorgen. Boken innehåller korta prosadikter med utgångspunkt från de sista stationerna före ändstationen, döden. I boken finns betraktelser över de första kontakterna med äldreomsorgen, "livet" i serviceboendet blandat med hågkomster om föräldrar och barndom i Katrineholm. Sorgligt men med glimten i ögat. För de som önskar mer djuplodande analyser och beskrivningar om Sånger från äldreomsorgen så finns det recensioner av boken på så gott som varenda tidnings kultursida idag.

Ragnar Thoursie har en förhållandvis liten produktion bakom sig men har trots det ändå haft stort inflytande. Hans debut med diktsamlingen Emaljögat(1945)gav ett kraftigt eko i den litterära världen och betraktas som en av fyrtiotalets mest orginella och betydelsefulla. Han lämnade Katrineholm i de övre tonåren för studier vid Stockholms högskola och samtidigt som den litterära debuten började han sin bana som statstjänsteman. Kanske var det arbetet där som gjorde att det det blev en lucka i hans produktion under 60-, 70- & 80-talen. Minnen från tiden som stadstjänsteman finns att läsa i biografin Elefantsjukan från 2003.

Ragnar Thoursie har mottagit flera utmärkelser för sin litterära gärning och så sent som 2008 fick han den Kungliga priset, som Svenska Akademin varje år tilldelar någon som gjort förtjänstfulla insatser inom något av Akademiens intresseområden.

I de självbiografiska böckerna Ditt ord är ljus (2001) och Igelkottsfrid (2007) skriver han lågmält och poetiskt om sin uppväxt i Katrineholm. I den senare boken är huvudpersonerna poetens föräldrar, John Algot och Signe, som beskrivs med stor värme. I Sånger från äldreomsorgen återkommer författaren till stillsamt innerliga hågkomster om föräldrarna. Trots att han betraktas som en av den svenska modernistiska lyrikens främsta, fick han tidigt epitetet Folkhemmets diktare.

Så läs gärna Ragnar Thoursie, som tillsammans med Kerstin Ekman och VingåkerGöran (Grieder alltså) utgör gräddan av den lokala litterära eliten. Fast Ragnar Thoursie är nog minst känd vågar jag tro.