Olivetti eller det blir inte alltid som man tänkt sig!

Min första tanke var att skriva om vilka böcker som finns i min sommarläsningshög. När jag listat italienaren Curzio Malapartes kultbok ”Kaputt" och Cormac McCarthys "Blodets meridian" blev nästa i ordningen något mer om den italienske industrimannen och entrepenören Adriano Olivetti. Mitt intresse för honom och hans gärningar har flera år på nacken, men har av olika anledningar fått ligga till sig. Och det var här jag länkade in på mitt huvudspår. Tyvärr finns det inte så mycket skrivet på svenska så det får bli på engelska eller med lite lägre hastighet de böcker som finns på italienska. Så vem var Adriano Olivetti och varför är jag så intresserad av honom?

Olivetti känner nog många till. Kontorsmaskiner, skrivmaskiner, datorer m.m. fanns i deras sortiment fram till 1970-talet, då den stora krisen slog till och bolaget rekonstruerades och tiotusentals medarbetare blev uppsagda. Olivettifabriken grundades av Adrianos far Camillo 1908 i den lilla norditalienska staden Ivrea, men det var först under sonens ledning som en omfattande utveckling ägde rum. Det var inte enbart Adrianos entrepenörsskap och sinne för bra produkter och epokgörande design som framgången byggdes. Även om han strukturerade sina fabriker enligt något slags post-Tayloristiska principer så var det i kombination med hans idealism och utopiska tankar som gjorde Olivetti till den spjutspets i företagsvärlden den blev.

Olivetti var ett unikt företag i sättet att behandla sina anställda. På Olivetti fick man kortare arbetstider, bättre betalt än någonstans i Italien, bra arbetsmiljö och företaget tog hand om de anställdas hälsovård, man byggde daghem, bostäder, bibliotek och sörjde för att de anställdas barn kunde åka på sommarkolonier. Märk väl, trots en viss likhet med mentaliteten och strukturen i ett bruksamhälle, att detta var långt före att det fanns några trygghetssystem. Anställda som trivs och mår bra skapar ett lönsamt företag var Adriano Olivettis filosofi. Man har beskrivit honom som en socialistisk kapitalist. Hans visionära tankar i kombination med intresset för stadsplanering och arkitektur ledde också till att han starkt verkade för att göra Ivrea till den perfekta staden. Och det finns många exempel på hans arkitekturella idéer att beskåda i Ivrea. Även ett Open-Air-Museum finns sedan 2001.

Så därför mitt intresse för Adriano Olivetti. Män (eller kvinnor) med hans visionära kvaliteter och frisinnade förhållningssätt är det ont om idag där i stället slätstrukenheten hos ledarskiktet (oberoende bransch) snarare är regel än undantag och managmentflosklerna växer sig milhöga. Det är genom personer som Adriano Olivetti (riktig) utveckling äger rum. Att jag dessutom skall besöka Ivrea under semestern gör inte saken sämre.