Så här tycker......Om gallrade tidskrifter

I veckan kom det en man till informationsdisken och frågade om vi inte, för hans räkning, kunde lägga undan en årgång av en tidskrift, när vi väl gallrat den från samlingarna. I informationsdisken fick han det korrekta svaret att vi inte lägger undan gallrade årgångar för de som så önskar. Han ville hur som prata med chefen så jag ringde upp honom och berättade om de skäl som ligger bakom vårt beslut att inte lägga undan årgångar av de tidskrifter som vi gallrat från samlingarna. Vi hade ett väldigt trevligt samtal och jag vågar tro att vi  fick ömsesidig ökad förståelse för varandras synpunkter.

Som det nu är så är den generella "regeln" att vi i biblioteket har innevarande årgång plus året före i samlingarna. Undantag finns. I år finns 2010 plus 2009. Under våren 2009 gallrades 2008 ut från hyllorna och helt sonika rakt ner i pappersåtervinningen. Jag är fullt medveten att det, vid en första anblick och utan att man har helhetsperspektivet, kan verka anstötligt. Så varför gör vi så? Vi har ett stort antal kunder som önskar/vill vi skall lägga undan t.ex. tidskrifter. Jag vågar gissa på att det är ngt hundratal. Att vi under resan gång skulle hålla koll på vem som vill ha vad är inte möjligt. I alla fall skulle vi få skapa ett system för att hålla ordning på önskemålen. Det är inget som vi prioriterar. Vi väljer att använda tiden till andra, vad vi bedömer viktigare saker. Som kund är man inte lottlös utan det finns möjlighet att låna hem såväl lösnummer som hela årgångar.

Sen kan det alltid diskuteras om vi inte i stället för att låta det gallrade gå i återvinningen skulle erbjuda hela årgångar till försäljning efter gallring. Det finns många bibliotek som gör så. Men även här är det fråga om att minska hanteringsinsatserna. Därför slängs dom. Men inget är hugget i sten, utan vi omprövar ständigt våra beslut, så i framtiden kan vår inställning kanske modifieras.