Nyligen var jag och såg en teaterpjäs om saxofonisten och kompositören Lars Gullin. Ur en av sångerna i pjäsen fångade jag upp följande strofer:
"Det är bara dom som drömmer,
som törs att gå vilse.
Det är bara dom som drömmer,
som vågar pröva nya stigar."
En som vågade gå vilse och som fann mängder av nya stigar var Miles Davis, vars betydelse för jazzmusikens utveckling under senare delen av 1900-talet inte har någon begränsning. Han vågade gå vilse och skapade för evigheten. Nog måste det gå bra att gå vilse även i andra sammanhang än de konstnärliga. Så uppmaningen måste bli: släpp taget om kontrollen och gör ett språng ut i det okända.
Även om det är svårt att välja ur hans digra produktion så måste det till ett smakprov:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar